Igår var det dags för Harry att få sina första vaccinationsprutor och det var med blandade känslor kan man säga. 

 

Simon hade tagit ledigt för att följa med oss till BVC för att göra detta då Harrys mamma är lite blödig när det kommer till hennes lilla bebis. 

Jag fick hålla i honom i mitt knä medan en det satt en sköterska på varje sida om Harry redo att sticka en var sin kanyl i Harrys lår när de räknade till tre. 

De räknade till tre och sen kom skriket jag väntat på, han blev superledsen och otröstlig för en liten stund vilket verkligen var hemskt, jag tyckte så otroligt synd om honom även om han lugnade sig relativt fort men det var nog för att han tidigare inte skrikigt på det viset. 

 

Vi köpte sedan alvedon och åkte hem med en lätt rödblommig men trött kamrat, men sen började det som jag fasade för även om jag visste att det kunde hända: febern började komma och det fortsatte och stiga. 

Så under kvällen hade vi en knorrande lite lätt orolig bebis som bara blev varmare och varmare som trotts alvedon fortsatte att stiga i temp under natten och som mest kom han upp i över fyrtio grader och inte alls kom till ro. Men under småtimmarna började tempen att vandra neråt och han fick äntligen sova, vilket han i har gjort idag under större delen av dagen. 

Han har fortfarande feber men den ligger hittills stadigt kvar på lite över trettioåtta grader och vi hoppas för Harrys skull att den inte kommer att stiga mer ikväll och inatt så han får sova ordenligt och vara feberfri i morgon. 

 

Helt ärligt har jag tidigare haft svårt att tycka synd om människor och brytt mig mest om djur men attans vad ont det gör i hjärtat när han skriker sådär av ren smärta och det är svårt att hålla tårarna borta. Tror att det här med att vara mamma har gjort mig blödig. 

 

♥