Ja vad ska jag säga, min häst är bäst som trots mina ryttarmissar lyckas prestera någonting alls. 

 

I T4 (tölt med lös tygel/enhandsfattning) tog jag efter mycket velande fram och tillbaka stången, vilket jag inte skulle gjort då hon la tungan över bettet och sprang igenom hela programmet utan att vi kunde kommunicera med varandra alls. Men man lär så länge man lever och jag kommer inte använda stången mer eftersom hon inte trivs på den. 

 

Vi fick väldigt blandade poäng av dommarna och spridda kommentarer men roligt att veta att man rider för 5,5 de bitar när kontakten sitter där. Så nu tar vi med oss de och tränar vidare mot att kunna rida ett klockrent T4 program nästa gång. Den känslan jag bär med mig är helt klart känslan från sista långsidan på lös tygel under ärvarvet när jag äntligen slappnade av och det bara flöt på. 

 

I V5 (fyrgång) gick det trots mina ryttarmissar bra. Jag tar på mig allt när det gäller poängen och jag är väldigt glad att min häst ställer upp på mig. I tölten gick det riktigt bra och vi fick 5,5 som högst av en dommare och 5 av de andra två, samma poäng som i skritten som var väldigt jämn och avspänd. Trav fick vi inte över huvudtaget och det var för att jag spände mig och gjorde en otroligt dålig övergång, även om jag visste hur viktigt det är att övergången blir perfekt för att Divan ska ha bra balans in i traven. 

Sedan kommer den satans galoppen där jag precis som förra gången fattar fel galopp, två gången dessutom trots att jag tog två skitbra fattningar under framridningen. Hade jag fått rätt galopp hade jag fått 6,5(!) av en dommare. Så det kommer jag ta med mig tills nästa gång, att jag vågade rida galoppen när den väl var rätt.

 

Jag fick många kommentarer om hur fin hon är, välmuskald, blank och välmående vilket värmer mitt mammahjärta. 

 

Nu ska hon få vila lite och skämmas bort ett par dagar min Diva.